1. Vi går upp trots en sömnlös natt
Sömnen är en av många saker som påverkas negativt av kronisk smärta. Många med värk har svåra sömnstörningar, det är inte alls ovanligt att man ligger sömnlös på grund av smärtan. Efter en natt utan sömn är ingen på topp, men för oss som har värk är ju detta så vanligt att våra liv skulle rämna om vi inte gick upp och tog tag i dagen trots den galet jobbiga tröttheten. Inte konstigt att man går som i en dimma större delen av dagen!
2. Vi jobbar häcken av oss
Att ha värk, vara sjuk är ett heltidsjobb. Det finns vissa uppfattningar om att långtidssjukskrivna är arbetsskygga. Hur pigg på att arbeta hade du varit om du inte hade sovit på 36 timmar, fick halta dig fram av smärta och dessutom hade en influensaliknande känsla i kroppen?
Även om man mår som man mår måste man kämpa mot myndigheter, gå på läkarbesök och rehabilitera sig för att inte må ännu sämre. Varje sak man gör kan spä på smärtan, så man hamnar i en cirkel av att vara uppe en stund, göra sina måsten och sedan krascha.
3. Vi tackar nej till omgivningens hjälp…
… och det borde vi inte göra. Man är inte svag när man tar emot hjälp. Tvärtom är att kunna säga ja, tack ett styrketecken. Sett i ett ännu ”värkigare” perspektiv: om man har riktigt ont i kroppen en dag är det fullt rimligt att tacka ja när någon erbjuder sig att ge en skjuts hem eller att bära matkassen åt en. Om alla hjälps åt blir livet så mycket lättare, man behöver inte dra hela lasset själv.
4. Vi oroar oss över att inte räcka till
När man inte själv har kronisk smärta är det svårt att sätta sig in i hur mycket en värkperson måste ge upp. Personen kan behöva sluta med sina intressen, kan få det kämpigare att underhålla relationerna – och helt enkelt för att man har ont och är trött (och har mängder av andra symtom).
För att vara ärlig känns det inget vidare att för tredje gången i rad behöva dra sig ur kompisträffen eller att ha så ont att man inte orkar vara intim med sin partner. I de lägena känner man sig ofta otillräcklig och man oroar sig för att andra faktiskt ska tycka att man inte räcker till. Egentligen borde man se till vad man gör istället för till vad man inte gör. Vilken övningssak!
5. Vi sminkar över smärtan och följdsymtomen
Ingen vill ju se sjuk, trött och sliten ut. Vi med värk kan lägga ner mycket tid på att samla oss inför att vi ska gå hemifrån. Både på ett fysiskt och mentalt plan gör vi oss redo för att verka så ”normala” som möjligt. Vi sminkar över de svarta ringarna under ögonen, klär upp oss och tänker le, för fan, om du ursäktar uttrycket. Det gäller att ha kraft att svara jag mår bra ifall någon skulle fråga – långt från alla vill höra sanningen.
Ibland kan det vara en enorm befrielse att öppna sig och berätta att man inte alls mår bra, men trots det kan man vara så nervös för hur öppenheten ska mottas att man väljer den enkla, överslätande vägen. Visst finns det också dagar när det känns otroligt skönt att inte prata om smärtan, när man helst fokuserar på roligare saker. Det finns så mycket fint och kärleksfullt i livet. Hur härligt hade det inte varit om man hade kunnat prata öppet om ALLT?